Vem var Stieg Larsson

STIEG LARSSON [ 1954.08.15 – 2004.11.09 ]

I den flod av texter, åsikter och omdömen som har kommit ut om Stieg, på webben, i bokform och i media i övrigt, under tiden efter hans död så har det blivit tydligt att Stieg har gått från att vara en individ till att bli ett fenomen. Vi har med tiden förstått det omöjliga i att korrigera felaktigheter eller bemöta påståenden om vem Stieg var när han ännu var i livet.

Det vi kan göra är att berätta mer om Stieg som individ så som han tedde sig för oss, de som stod honom nära, hans familj. Kanske kan det, förutom själva livsbeskrivningen, tjäna till att inspirera de framtida stipendiater och pristagare som söker sig till Stieg Larssons Stiftelse.

Det här är familjens berättelse om Stieg, en person som var nyfiken, fantasifull, noggrann och bar på ett starkt rättvisepatos och som använde berättelser, ur verklighet och fiktion, för att manifestera sina övertygelser och sin fantasi.

Det började redan när Stieg var liten.

 

En barndom med morfar och mormor

De första åren i Stiegs liv, en tid då han bodde i torpet vid Moggliden med morfar och mormor, har av en del utomstående beskrivits av en del som en ”fattig barndom” och att han var ”övergiven av sina föräldrar”.

Det är omdömen som inte bara förenklar liv och omständigheter som inte var enkla eller självklara och förminskar de val som ett verkligt liv ställer människor inför. De är också direkt felaktiga i det att de beskriver Stiegs föräldrar som svaga i sin kärlek och sitt ansvarstagande för sin äldsta son.

Stiegs mamma och pappa, Vivianne och Erland beslutade sig, då Stieg ännu var mycket liten, för att bryta sig ut från tillvaron i Skellefteå där de båda var bundna vid hårda och utsiktslösa arbeten vid Rönnskärsverken.

Föräldrarna flyttade till Stockholm för att bygga en bättre tillvaro för sig själva och för sin familj. Starten i huvudstaden var tuff och man bodde i ett litet hyresrum. För att ge sin äldste son ett bättre liv under föräldrarnas Stockholmsår så bestämdes att Stieg skulle bo hos sin mormor och morfar, småbrukare i Skellefteå-bygden.

SLS-bilder-860x550-9-ny

Det är inte helt lätt att föreställa sig varken tillvaron som tvingade bort Vivianne och Erland från Skellefteå eller det enormt svåra i det beslut som det innebar att lämna bort sitt barn. Må vara att det var till närstående, kärleksfulla människor.

Medan Vivianne och Erland arbetade mot framtiden så fick Stieg en rik och trygg barndom. Det fanns mat på bordet, Stieg sov i kökssoffan. Mormor och morfar, godnattsaga, korsordet i Norran & köksklockans tickande var ständigt närvarande.

Vilka var djurspåren i snön bakom vedboden? Vad heter fågeln som flyger där? Vad heter stjärnorna på himlen? Stiegs frågor väcktes av den omkringliggande miljön och präglade hans första år.

Här väcktes Stiegs drömmar och nyfikenheten, modet och kampviljan som han senare visade i sitt yrkesliv hade sin botten i Mogglidens trygghet och hans morföräldrars och föräldrars gemensamma målmedvetenhet i att skapa ett bättre liv. Inte i en otrygghet som andra ibland har beskrivit.

Bortom den nyfikenhet som väcktes i Moggliden så blev föräldrarnas resa mot ett anständigt liv, Viviannes jämställdhetspatos och Erlands känsla för solidaritet och jämlikhet, viktiga ankare i Stiegs författarskap.

Pappa Erland och mamma Vivianne kom till Moggliden så ofta de kunde. Sommar som vinter. När de båda fick arbete i Umeå och Stiegs yngre bror Joakim hade fötts så blev det helt naturligt för Stieg att flytta från Moggliden till Umeå för att återigen bli en del av den familj som utgjordes av hans bror och föräldrar.

 

I Umeå

Umeå i början av 60-talet var en relativt modern småstad, utbudet större och arbetstillfällena fler. Stiegs föräldrar hade på vägen från Stockholm hunnit skola om sig till nya jobb. Vivianne som butiksbiträde och Erland som försäljare av herrkläder. Erlands teckningstalang blev till slut till ett jobb som annonsillustratör på tidningen Västerbottens-Kuriren.

Det Bröderna Larsson tyckte bäst om var Erlands extraknäck som biografvaktmästare vilket ibland gav dem tillfälle att smita in och se film gratis. Biblioteket var också ett starkt inslag i Stiegs vardag. Han fångades av Jules Vernes berättelser om äventyr och resor ut i det okända.

Stjärnhimlen i Umeå var densamma som över Moggliden och Stieg började föra anteckningar om det han såg i tubkikaren som han fick av Erland och Vivianne.

SLS-bilder-860x550-7-ny

Stiegs metodiska sida tog alltmer plats. Anteckningsböckerna fylldes med fakta, anteckningarna svällde till texter och till slut fick tubkikaren oundvikligen lämna plats för skrivmaskinen. Stieg fick ett eget skrivarrum i husets källare och Joakim fick sova ostört eftersom Stieg, som redan nu skrev till långt in på nätterna, inte längre satt i deras gemensamma rum.

Den noggranna researchen i kombination med disciplinerad produktivitet skulle komma att prägla honom och hans skrivande i det arbete som senare kom att bli hans signum. Journalistik i syfte att avslöja och utmana de rasistiska och nazistiska rörelser som återigen växte fram i Europa.

 

Till Stockholm

I slutet av 70-talet flyttade Stieg och hans sambo Eva Gabrielsson till Stockholm. Båda hade varit engagerade i Umeås vänsterpolitiska gemenskap och kanske behövde de nu en än större plats att engagera sig på. Geografiskt och intellektuellt.

Eva läste till arkitekt och Stieg tog sina första allvarligt menade steg på journalistbanan. Han blev aldrig antagen på Journalisthögskolan utan fick gå den långa vägen. Jobbade extra på posten och frilansade där man ville publicera hans artiklar. Testerna skrevs ofta, som för så många andra frilansare, helt utan ersättning.

Ett vikariat på Sveriges Tidningarnas telegrambyrå övergick till en fast tjänst och på TT blev han kvar i ett decennium som researcher, grafisk illustratör och till slut som författare till featurematerial.

Det var inget glamoröst jobb men Stieg ville hela tiden lära sig mer för att kunna skriva bättre och på TT fick han fullt utlopp för sin förmåga att arbeta metodiskt och noggrant.

Som illustratör hade han ofta kontakt med Erland som satt på Västerbottens Kuriren med ett liknande jobb. Vid sidan av arbetet på TT startade han stiftelsen och tidskriften Expo och började skriva böcker.

SLS-bilder-860x550-11

Den anonyme TT-researchern blev med tiden, i och med sina omfattande kunskaper kring nazism och rasism, en erkänd auktoritet och föredragshållare. Han samarbetade med Expos engelska systertidning Searchlight och kontaktades av Scotland Yard som tog del av hans kunskaper. Han besökte Umeå som föredragshållare och familjen fick ta del av den uppskattning som Stiegs arbete nu rönte.

 

Millenniumtrilogin växer fram

Samtidigt som Stieg höll igång sina två jobb igång så växte ett tredje projekt fram vid sidan av.

Han hade i många år burit på tanken om en udda roman-figur. Hur skulle en modern, vuxen version av Pippi Långstrump, en bekämpare av orättvisa och ondska, en outsider, en antihjältinna, te sig i vår tid?

Bilden av den föräldralösa, tatuerade, datahackande punkaren Lisbeth Salander och hennes verktyg för att slåss mot mörkret började ta form.

Med Millennium-projektet var Stieg mer eller mindre gift med sitt jobb. Sömnen kortades ner ännu mer och skrivandet drivs på cigaretter och kaffe. Bygget av intrigen i böckerna blev enormt och Stieg vävde in kunskaper han hade skaffat genom åren i andra sammanhang.

Stieg valde kriminalgenren eftersom det föll sig väl för att beskriva orättvisor i ett modernt samhälle och därför att han kunde genren väl efter att ha skrivit för TT:s räkning om engelska och amerikanska kriminalromaner.

Även om Stieg hade stora kunskaper både om sina kärnämnen och om den bransch av förlag och tidningsutgivare han befann sig hade han fortfarande kontakt med sina föräldrar och sin bror.

SLS-bilder-860x550-12

När han hade specifika frågor om saker som han visste att någon i familjen kunde mer om så hörde han av sig. Joakim fick svara på frågor om bokföring för att han arbetade som redovisningskonsult. Joakims tonårsdotter Therese fick frågor om tatueringar, kickboxning och hur hon och hennes tonårskompisar såg på allt från solidariska aktioner till skräpmat. Allt med syfte att definiera handlingen och karaktärerna i Millennium-serien ytterligare.

När Millennium antogs av Norstedts så var samtliga böcker i serien redan färdigskrivna, “Män Som hatar Kvinnor” (Norstedts 2005); “Flickan Som Lekte Med elden” (Norstedts 2006); “Luftslottet Som Sprängdes”, (Norstedts 2007).

Stieg hade aningar om att böckerna skulle bli framgångsrika. Norstedts såg framför sig möjliga framgångar utanför Sverige, eftersom svenska kriminalromaner hade fungerat bra på den internationella bokmarknaden, och hade som en del av kontraktet erbjudit ett, med Stiegs mått mätt, stort förskott.

Stieg pratade med familjen om signalerna från förlaget. Äntligen skulle slitet med research och debatt, sena nätter och tidiga morgnar ge resultat på ett mer individuellt plan. När de tre böckerna till slut låg klara för utgivning gick Stieg bort, 50 år gammal. Kanske var det den passion och envishet som gjorde att han åstadkom så mycket på så kort tid som också till slut fällde honom.

Så vem var Stieg Larsson? För familjen Larsson är han fortfarande en älskad son och bror som gick bort alldeles för tidigt. Vi vet att han hade mycket ogjort. Han hade många frågor kvar att ställa, många orättvisor kvar att bekämpa. Vi vill, så gott vi kan, fortsätta att ställa frågorna och fortsätta att bekämpa orättvisorna.